Ett tungt och jobbigt år.
Går man efter datumet som jag gör så är det exakt ett år sedan jag ganska precis kommit till Falu sjukhus, efter att fått ett telefonsamtal om en olycka som drabbat min underbara flickvän och sambo Caroline. Tidigare på dagen hade vi varit iväg ett gäng och spelat korthålsbanan på Snöå golfklubb och vädret var ganska skönt. Senare på kvällen satt vi ett gäng kompisar hemma hos oss och tittade på fotboll. När Carro åkte iväg för att vara chaufför till Lindesnäs sa hon puss o kram hej då, alltid lika glad som vanligt. Det var sista gången jag såg henne innan olyckan. Min tvillingsyster Suss ringde och berättade vad som hade hänt och ingen visste riktigt hur allvarligt det var med henne. Jag blev totalt ställd och förstod inte riktigt allvaret i det hela men kände på mig att det inte var så bra. Jag ringde genast till SOS för att få reda på vart dom skulle ta henne för vård, det ville inte till en början säga något om vart de förde henne plus att dom inte hade någon ID på personen som var skadad. Jag lyckades tillslut övertala dom att säga vilket sjukhus jag iallafall skulle åka till och det var Falun.
Jag hade precis tagit en öl på kvällningen och kunde inte köra, så Timmie ställde upp och körde mig, Maria och Emil mot Falun. Vid järna så bytte vi chaufför och Emils mamma körde mig så vi åkte ensamma dit, vi tog vägen via grånäs för att undvika olycksplatsen, dels för att jag inte ville se det plus att den var avstängd. På radion meddelade dom att alla bilar mellan järna och falun längs vägen skulle vara uppmärksamma och släppa förbi en ambulans som hade akut färd mot sjukhuset, då började jag bli orolig och fundera på hur illa det egentligen var.
Väl vid sjukhuset så mötte en präst oss vid mottagningen och försökte prata med mig om allt möjligt. Jag ville inte lyssna på hans visioner om allt vad han nu hade att säga och jag kommer faktiskt inte ihåg vad han ens pratade om. Jag fick sätta mig ner i ett väntrum där även de andra inblandade satt. Ovissheten om allt fick tiden att gå så sjukt sakta och telefonen fick gå varm till Carros och mina anhöriga. Det enda jag egentligen fick veta av prästen var att det var bäst att de andra anhöriga kom nu på direkten för att vara med. Tillbaka till väntrummet, så kom doktorn tillslut och förklarade att de hade fått in en patient och hittat ID på att det var Caroline som var drabbad, och dom hade röntgat henne och haft kontakt med uppsala sjukhus och specialister där om hur omfattande skadorna var, och sa att det inte fanns något dom kunde göra, och att hon inte kommer att klara sig. Jag minns allt det här som igår och bilderna har idag snurrat runt i mitt huvud hela tiden. Jag bröt ihop och grät, det enda jag fick ur mig var frågan om att få träffa henne, vilket jag skulle få inom en kort tid.
Innan jag kom in på intensiven där hon låg fick jag möta andra doktorer i ett litet rum, där dom förklarade vilka skador hon fått och vad det enda dom kunde göra. Dom skulle försöka köra två st tester för att få igång hennes andning själv, vilket skulle vara klart runt 07 tiden på morgonen. Väl när jag kliver in i salen och ser henne så känner jag igen henne som precis innan, lika vacker, söt och fin som vanligt. Skadorna man inte trodde man skulle få se i annat än film var en sjuk syn. Konstigt nog så såg jag igenom allt sånt och framför mig låg den vackraste tjej jag någonsin sett. Kvällen var lång och väntan på att testerna för att få igång hennes andning var jobbigt att vänta ut. ca 07.05 stängdes respiratorn av och vi närmast anhöriga höll hennes hand, kramade henne och chockerande så var detta den värsta mardrömmen i våra liv.
Nu vet jag inte varför jag sitter och skriver ner om hur jag upplevt kvällen här, men nu blev det så, jag kanske behöver skriva av mig lite sånt för att lätta på trycket. Dessa dagar 21 / 22 Juni har varit enormt påfrestande och kommer vara det.
Ett år har gått och tiden går så jävla sakta, ändå känns allt som det vore igår. Svårt att förklara, men det är som att man varit i en dimma och bara varit.
Nu är det dags att gå och lägga sig.
Ha det!
Kramar
Jag hade precis tagit en öl på kvällningen och kunde inte köra, så Timmie ställde upp och körde mig, Maria och Emil mot Falun. Vid järna så bytte vi chaufför och Emils mamma körde mig så vi åkte ensamma dit, vi tog vägen via grånäs för att undvika olycksplatsen, dels för att jag inte ville se det plus att den var avstängd. På radion meddelade dom att alla bilar mellan järna och falun längs vägen skulle vara uppmärksamma och släppa förbi en ambulans som hade akut färd mot sjukhuset, då började jag bli orolig och fundera på hur illa det egentligen var.
Väl vid sjukhuset så mötte en präst oss vid mottagningen och försökte prata med mig om allt möjligt. Jag ville inte lyssna på hans visioner om allt vad han nu hade att säga och jag kommer faktiskt inte ihåg vad han ens pratade om. Jag fick sätta mig ner i ett väntrum där även de andra inblandade satt. Ovissheten om allt fick tiden att gå så sjukt sakta och telefonen fick gå varm till Carros och mina anhöriga. Det enda jag egentligen fick veta av prästen var att det var bäst att de andra anhöriga kom nu på direkten för att vara med. Tillbaka till väntrummet, så kom doktorn tillslut och förklarade att de hade fått in en patient och hittat ID på att det var Caroline som var drabbad, och dom hade röntgat henne och haft kontakt med uppsala sjukhus och specialister där om hur omfattande skadorna var, och sa att det inte fanns något dom kunde göra, och att hon inte kommer att klara sig. Jag minns allt det här som igår och bilderna har idag snurrat runt i mitt huvud hela tiden. Jag bröt ihop och grät, det enda jag fick ur mig var frågan om att få träffa henne, vilket jag skulle få inom en kort tid.
Innan jag kom in på intensiven där hon låg fick jag möta andra doktorer i ett litet rum, där dom förklarade vilka skador hon fått och vad det enda dom kunde göra. Dom skulle försöka köra två st tester för att få igång hennes andning själv, vilket skulle vara klart runt 07 tiden på morgonen. Väl när jag kliver in i salen och ser henne så känner jag igen henne som precis innan, lika vacker, söt och fin som vanligt. Skadorna man inte trodde man skulle få se i annat än film var en sjuk syn. Konstigt nog så såg jag igenom allt sånt och framför mig låg den vackraste tjej jag någonsin sett. Kvällen var lång och väntan på att testerna för att få igång hennes andning var jobbigt att vänta ut. ca 07.05 stängdes respiratorn av och vi närmast anhöriga höll hennes hand, kramade henne och chockerande så var detta den värsta mardrömmen i våra liv.
Nu vet jag inte varför jag sitter och skriver ner om hur jag upplevt kvällen här, men nu blev det så, jag kanske behöver skriva av mig lite sånt för att lätta på trycket. Dessa dagar 21 / 22 Juni har varit enormt påfrestande och kommer vara det.
Ett år har gått och tiden går så jävla sakta, ändå känns allt som det vore igår. Svårt att förklara, men det är som att man varit i en dimma och bara varit.
Nu är det dags att gå och lägga sig.
Ha det!
Kramar
Liten update
Tänkte försöka skriva ner lite, men nu när man börjat så kommer jag inte på så mycket som hänt.
Har varit till falun en sväng när det va seaside festival eller vafan den hette :) vi kom dit nog sent för att se 1-3 låtar innan det var slut på uppträdande. Då bestämde vi oss för att hitta en resturang och äta mat. Vi hittade en korvkiosk mitt på torget och där blev det burgare o korv o vad alla nu åt. Sen drog vi till mcdonalds för vi ville dit istället och äta nåt. Lunk tog sig till Falun med Filip och hans skjuts, och åkte med oss andra hem. Det var förstås stängt på donken så vi drog mot Borlänge. Vi hann inte runt byggnaden innan vi hade en polis efter oss och vi skratta o skojade om att polisen skulle stanna våran chaffis, och vi hann nog inte mer än 300 meter innan blåljusen åkte igång. Så stackars hinken fick lov att göra en blåskontroll innan vi drog vidare. Väl i borlänge tror jag vi åkte drive-in säkert 4-5 gånger innan alla var nöjda.
Har jobbat kanske två gånger till på fritids sen jag kom hem ifrån Malta. Det är kul att vara där, barnen så roliga så och tiden går sjukt fort när man jobbar där, det går i ett allting! =)
Nu har jag varit till AF och ska försöka söka till praktik någonstans eller kolla upp om jag behöver någon erfarenhet inom vissa områden för att kunna få jobb, så nu ska man ha dom i häcken igen. Inte det roligaste, men de kanske kan hjälpa till att fixa utbildningar om så behövs. Får ta allt med en nypa salt och göra det bästa utav det helt enkelt. Men det börjar kännas mer brådis att tänka ut på vad man vill här i livet när kraven höjs efter tidens gång. Det löser sig säkert!
Nu har jag äntligen fått tag på en ps3'a så man kan se HD-filmer och spela spel :) Guitar hero har gått varmt i lägenheten när man kan spela trummor o gitarr o sjunga o allt va de nu är, sjukt roligt sällskapsspel :)
Ganska roligt om man har förfest eller bara vill sitta och umgås med något när vädret inte tillåter utomhusaktiviteter - typ golf :P
I torsdags så fyllde fargubben år, han och jag åkte på morgonen mot göteborg och var där i 1-2 timmar på lite ärenden, sen drog vi vidare till sommarstugan i strömstad och hälsade på mormor, syrran och morsan. Sen blev det mat ute på stan innan pappa o ja drog hem igen. En lång resa blev det!
I helgen så var det marknadsdans i Järna. Micke hade bjudit till med förfest, regnet tillät tyvärr inte brändboll, men nog badade vi vedeldade badtunnor allt! =) Skitkul! Några spelade gitarr o jag tror inte jag klev ur badet mer än 3 gånger under fem timmar haha. Skrynklig om fingrarna än tror jag :P
Lunk och jag tog varsin cykel, packade sovsäckarna och drog mot affärerna för att leta efter tält. Vi hittade inget och tur var väl det när vädret var så dåligt. Sen drog vi vidare mot skålö för bad, cykelturen fortsatte till järna, sen mot skålö igen. Lunk sov kvar i järna hos dalberg så jag cyklade själv dit, o tamejfan, inte en käft kvar :) Satt en stund o vänta innan en taxi kom, då hoppade en person ur och vi väntade ett tag till... Kvällen slutade med att vi tog taxi hem till Vansbro och där var kvällen slut.
Nu orkar jag inte skriva, finns säkert en hel del jag missat och massa annat kul som jag glömt bort.
So long!
Har varit till falun en sväng när det va seaside festival eller vafan den hette :) vi kom dit nog sent för att se 1-3 låtar innan det var slut på uppträdande. Då bestämde vi oss för att hitta en resturang och äta mat. Vi hittade en korvkiosk mitt på torget och där blev det burgare o korv o vad alla nu åt. Sen drog vi till mcdonalds för vi ville dit istället och äta nåt. Lunk tog sig till Falun med Filip och hans skjuts, och åkte med oss andra hem. Det var förstås stängt på donken så vi drog mot Borlänge. Vi hann inte runt byggnaden innan vi hade en polis efter oss och vi skratta o skojade om att polisen skulle stanna våran chaffis, och vi hann nog inte mer än 300 meter innan blåljusen åkte igång. Så stackars hinken fick lov att göra en blåskontroll innan vi drog vidare. Väl i borlänge tror jag vi åkte drive-in säkert 4-5 gånger innan alla var nöjda.
Har jobbat kanske två gånger till på fritids sen jag kom hem ifrån Malta. Det är kul att vara där, barnen så roliga så och tiden går sjukt fort när man jobbar där, det går i ett allting! =)
Nu har jag varit till AF och ska försöka söka till praktik någonstans eller kolla upp om jag behöver någon erfarenhet inom vissa områden för att kunna få jobb, så nu ska man ha dom i häcken igen. Inte det roligaste, men de kanske kan hjälpa till att fixa utbildningar om så behövs. Får ta allt med en nypa salt och göra det bästa utav det helt enkelt. Men det börjar kännas mer brådis att tänka ut på vad man vill här i livet när kraven höjs efter tidens gång. Det löser sig säkert!
Nu har jag äntligen fått tag på en ps3'a så man kan se HD-filmer och spela spel :) Guitar hero har gått varmt i lägenheten när man kan spela trummor o gitarr o sjunga o allt va de nu är, sjukt roligt sällskapsspel :)
Ganska roligt om man har förfest eller bara vill sitta och umgås med något när vädret inte tillåter utomhusaktiviteter - typ golf :P
I torsdags så fyllde fargubben år, han och jag åkte på morgonen mot göteborg och var där i 1-2 timmar på lite ärenden, sen drog vi vidare till sommarstugan i strömstad och hälsade på mormor, syrran och morsan. Sen blev det mat ute på stan innan pappa o ja drog hem igen. En lång resa blev det!
I helgen så var det marknadsdans i Järna. Micke hade bjudit till med förfest, regnet tillät tyvärr inte brändboll, men nog badade vi vedeldade badtunnor allt! =) Skitkul! Några spelade gitarr o jag tror inte jag klev ur badet mer än 3 gånger under fem timmar haha. Skrynklig om fingrarna än tror jag :P
Lunk och jag tog varsin cykel, packade sovsäckarna och drog mot affärerna för att leta efter tält. Vi hittade inget och tur var väl det när vädret var så dåligt. Sen drog vi vidare mot skålö för bad, cykelturen fortsatte till järna, sen mot skålö igen. Lunk sov kvar i järna hos dalberg så jag cyklade själv dit, o tamejfan, inte en käft kvar :) Satt en stund o vänta innan en taxi kom, då hoppade en person ur och vi väntade ett tag till... Kvällen slutade med att vi tog taxi hem till Vansbro och där var kvällen slut.
Nu orkar jag inte skriva, finns säkert en hel del jag missat och massa annat kul som jag glömt bort.
So long!
