fusse

Påsken firade vi hos en bekant till familjen vi bor hos nu. Jag, robin, pappan i huset + ett barn åkte till den bekantes boskapsfarm ca 8mil grusväg härifrån. Väl framme fick vi åka i hans 2sits helikopter, med öppna sidor. Skithäftigt! Jag frågade hur stort område han hade, och det var ungefär 8000Hektar, massa kor o hästar, kan tänka mig man behöver en helikopter då. Hur kul kille som helst. Efter vi fått oss en åktur i helikoptern skulle det skjutas en ko. Alla barn som var där och alla män drog till en hage. Där sköt han en ko och så slaktades den på plats. Det roliga var att hans dotter på 16år eller så, berättade för killarna i 35-40 års åldern hur det skulle gå till.. Dom försökte iaf, mer än vad jag o robin gjorde :) Vi tittade på och jag som aldrig varit med om det, tyckte det va ganska intressant att få se. Efter slakten och köttet hängts upp så spelade alla på kalaset rundpingis, sen åt vi grillad fisk och kyckling som damerna hade lagat medans vi slaktade. Avslutningsvis spelades det musik, robin, 3 andra gitarrister, saxofon och allsång. Killen som ägde stället va heltokig och spelade loss och gillade verkligen att robin kom dit och spelade med dom. Dom sista (robin och ägaren) gav upp 7på morgonen eller så.. Jag bangade ur runt 5, la mig på min madrass ute på gräsmatten och sov under stjärnklar himmel. De va toppen!

Dagen efter sov vi ut väl hemma i mataranka, sen var det kalas igen. En hel hög familjer med deras barn kom över på BBQ fest som vanligt. Det spelades cricket, badades i poolen, alla gäster hade med sig olika snacks o förrätter, sen grillades det och robin underhöll alla vuxna hela kvällen - igen. Nu ska vi vidare ut till en kille som bor 15 mil härifrån och jobba hos honom. Han verkar vara en riktig aussie och jobbar med att jaga boskap han med. Hoppas på att han bjuder på ett riktigt äventyr och det tvivlar jag inte ett dugg på!

Innan vi kom fram till mataranka, så stannade vi till på Daly waters pub, en gammal pub som är ganska känd o sleten. När man kliver in där så hänger det, BH:ar, trosor, kalsonger, flipflops, ID, pengar, navkapslar... Ja allt man kan tänkas lämna efter sig, och det hänger eller sitter fast på väggarna o i taket, kul att titta vad folk lämnar efter sig och det var en hel del... haha. Vi lämnade inget, förutom lortiga tallrikar o bestick efter måltiden på puben.
Körde mot mataranka och stannade hos ett par vänner till tuck. De bor här och vi fick använda deras hem som en utgångspunkt om vi ville hitta på saker här i närheten. Vi hade blivit lovade att komma hit innan vi lämnade narromine så det var en del av resmålet på väg upp mot darwin. Finns inte så mycket att göra här, dom har befolkning på 200 pers, o kanske 50 av dom är alkoholiserade aboriginer känns det som... Sitter i parken och super hela dagarna och skräpar ner. Men dom har ett par fina ställen att uppleva.
Tex så har dom uppvärmda källor som ligger på 34 stadiga grader hela tiden. Inte ens svalkande! Kristallklart vatten och mysigt område runtom, lite träskstuk fast med palmer och en 3000 red flying foxes, någon sorts fladdermus. Hänger som bananklasar i träden :) Vi har varit och hämtat bete inne i nån träskmark på vägen till källorna - nattetid, sett sötvattenskrokodil som fått spel och rullat runt i träsket. Ganska spännande att den knatade över vägen precis när vi kom dit en kväll och skulle in samma väg som den! En stor på kanske 2 meter eller så.. dom ska tydligen inte vara så farliga iaf. Saltvatten däremot, pass opp!

Efter en lång lång resa upp mot alice springs kom äntligen nationalparken fram. Natten innan hade vi stannat till 20 mil utanför och åkte dit på morgonen. Väl framme, runt 9 på morgonen så betalade vi in oss, körde till den stora stenen Ayers rock (nu mer kallad Uluru). Det visade sig vara 1 timme för sent. Enligt väderrapporten så skulle det bli över 36C dagtid så då fick man inte klättra pga värmen. En annan grej är att aboriginerna har det som en helig plats och ber allmänheten inte att klättra, men man får det trots allt. Vi sa att det är en gång i livet vi förmodligen kommer vara här, och dansken vi köpte bilen av hade varit där 2ggr o missat båda. PLUS att de eventuellt ska stänga klättringen för allmänheten som någon fågel viskade i örat. Vi bestämmde oss iaf för att stanna dagen ut, kliva upp tidigare och gå dit. Åkte ut ur parkområdet till ayers rock resort. Gick in och beställde en öl. Ja man lär unna sig en ibland, speciellt eftersom vi levt på torra toastmackor utan varken smör eller pålägg och varmt vatten i 4 dagars tid. utanför restaurangen fanns det en swimingpool så vi gick och bytte om och låtsades vara gäster på resorten. Funkade fint, skönt att få bada av sig lite sleten lukt efter man suttit i en bil i 4 dagar i denna hetta. La oss på gräset i solen och somnade en timme eller så.

På morgondagen kl 05 cirkus, slängde vi oss upp och borstade tänderna, packade om i bilen o körde mot stenen. Kom dit strax innan 06 på morgonen och väntade på att någon vakt skulle öppna grinden. Lika bra att göra det lagligt, kostade 4-5000 dollar i böter per skalle om man klättrade mot förbud. Tog ficklampan och gick fram mot grinden - "climb closed due to forecast rain"! YES vilken tur, vi satt och väntade, folk kom o tittade på skylten, åkte därifrån... Runt 07.30 åkte vi till turistinformationen och skulle fråga om de verkligen var forecast rain, för det fanns inte ett moln på himmelen. Tönten som satt i kassan kollade inte ens på oss och på skylten på disken stod det att man inte fick störa dom som jobbade innan 08.00. Han satt garanterat och kollade mailen och annat skoj, arroganta sate. Det handlade om en 15min.. så vi drog iväg, till stenen igen för att kolla en sista gång. Innan vi var helt framme såg vi drygt 5 personer som hade påbörjat klättringen och YES den hade precis öppnat!

Vi va fulla av glädje, slängde på oss joggingskorna, packade med vatten och började knata upp för stenen. Många stopp, massor med vattenpauser och det kändes att man inte rört på sig på länge. Det blåste rejält den morgonen och det var ganska läskigt på det smala partierna eftersom stenen kändes hal. Tog oss ett tag att komma upp och vi trodde det blåste på bra nere.. Uppe på stenens månlandskaps kurviga former blåste det utan bara fan på ren svenska. Tog en massa roliga kort och gick ner efter det. Träningsvärk i 3-4 dagar efteråt, annars okej! Efter ayers rock drog vi till alice springs, ca 45 mil från stenen och tog in på hostel 1 natt. Gick på bio dagen efter och vidare mot vart vi befinner oss idag - Mataranka.

När vi lämnade narromine efter alla dessa BBQ kvällar och golfkvällar så hade vi bestämt oss för att ta vägen förbi alice springs och uppåt. Från narromine - broken hill/port augusta (nära Adelaide) - coober pedy - och raka spåret upp. Från narromine till darwin som vi planerat åka till är det ca: 400 mil att köra. Första natten stannade vi till i broken hill, sov utanför polisstationen i våran fina bil, drog iväg på morgonen mot silverton. Där fick vi åka på en liten väg där dom spelade in mad max (mel gibson) Såg hans bil, tog några bilder, flugor flugor flugor, vart tusan har vi kommit! Blev en kort visit och drog vidare, stannade innan vi kom till stopp 2. coober pedy som vi stannade till vid innan, är en liten by som ligger under jord kan man väl säga. Dom har tydligen 70% av världens opal industri, och varför de bor under jord är att vädret kan skifta från 50C på dagen till 0C på natten. Tog en sväng inne runt byn, och de fanns väl normala hus där också. Gick in och tittade i nåt museum under jord.

På fredagen den 5e mars åkte vi till ett ställe som heter Albert tillsammans med några andra familjer. Puben hette The rabbit trap och det enda som finns i den byn är, en pub, och en bensinpump. Värt att nämna är att albert har hela 12 personer bor där :) tuck hade ordnat så att robin skulle spela på puben och det skulle komma en del folk. Det kom folk, men lite mindre än vad vi förväntat oss tyvärr. Men en helkul kväll med trevliga människor och musik.

Varje tisdag i narromine så var vi med och spelade golf. Första gången var det 12 pers i det lag vi fick vara med o spela, tror det var en 5 lag som brukade tävla mot varandra, totalt 40 pers kanske. Det var alltid samma medlemmar i lagen och dom la ihop pengar i en gemensam kassa som användes till att fylla några kylboxar med folköl, strips till ölen efter golfmatchen och lottningen av kycklingar. Det roliga var att alla slog ut samtidigt, det åkte golfbilar kors o tvärs, och när alla var på green skulle det puttas, man hade ingen stor koll på vem som slog. Greenerna var gjorda av sand som de hällt spillolja över. Alla i samma storlek, ca: 5m diameter. Det skrapades efter man hittat sin boll och man fick placera den på den "släta" ytan.. Inte så enkelt att putta i grus iaf. Bra stämning och massa folk som var kvar efteråt.

Förutom att jobbat och spelat golf så har vi fått varit med om att skjuta kängurus. Vi åkte på åkrar i en bil, hade en chaufför och robin satt fram med honom och jag bakom chaffisen. Robin hade äran o få skjuta pumphagel o jag dubbelpipa. Sen var det bara för chauffören att hitta kängurus. Hittade på ett gäng och dom skuttar i ungefär 60km/h, kan lova att det guppar på bra när man är på en åker och åker - med en bössa i näven. Tror vi sköt totalt 10st tillsammans. En kul upplevelse hur det än var. Kanske inget man gör vardagligen, men ett äventyr för oss!

Den 19e mars hade vi avskedsfest för mig och robin, en BBQ och vi fick välja vilka vi skulle bjuda in, blev en trevlig kväll med tacktal från oss flesta. Grannen till tuck som var med på festen o som vi träffat på golfen, han tog med oss till hans vattenhål dagen efter. Det var han med sina barn och shep med sin dotter + mig och robin. Det var en stor damm som han pumpar in vatten i + regnvatten. Det används för att bevattna hans åkrar senare. Nog stort för att ha en kul heldag med vattenskidor och wakeboard! Det tog oss bara halva dagen att få i båten som låg strandad efter de använt vattnet.. Slutade med att han körde fast och nästan ner i vattnet med sin 4x4 pickup och hämtade traktorn - drog upp bilen o knuffade ner båten. Tog 5 minuter och vi hade strävat i 3 timmar, men som han sa så ska man väl pröva den svåra och dumma vägen först.. Vi fick iallafall åka, och robin testade vattenskidor för första gången i sitt liv. Han klarade starten på andra försöktet. Shep (snickarbossen) åkte wakeboard, sen fick jag åka en sväng. Robin klarade tyvärr inte komma upp på brädan, men det blir väl mer försök under resans gång!

Blir att skriva ner det jag kommer ihåg med hjälp av några bilder, stannade i narromine i en månad och att skriva om allt skulle ge mig huvudvärk.

När vi kom fram till narromine så försökte vi ringa tuck, killen som äger farmen vi skulle till utan att få svar. Vi letade en stund efter cams vägbeskrivning men vi hittade inte. Till slut stannade vi på gatan där vi trodde han bodde i närheten utav, frågade en dam om hon visste. Hon var på väg till sitt jobb och skulle ta oss till cams syster så vi kunde få vägbeskrivning. Stannade till en stund i hennes affär och pratade lite, och sen drog vi mot gården. Gården låg ungefär 15min asfalterad väg från byn, och ca, 20 min grusväg, en lång bit iaf för att vara i närheten. När vi träffade tuck som vi träffade som hastigast i melbourne, så bjöd han oss på varsin öl och pratade lite om sin gård. Vi skulle få bo i ett eget hus som låg "next door" och det innebar ungefär 5km grusväg till.. :) Han har mark på ca 3500Hektar. Skapligt stort för en ägare.
Vi jobbade på farmen samma dag vi kom dit och dagen efter. Fanns för tillfället inte så mycket att göra så vi fick gladeligen hjälpa till med stickpicking. Tråkigt jobb, men inget att klaga över, vi fick massor med sol, gratis boende, och utöver det - en hel del kontakter!
På åkern dag2 och plockade pinnar så blev vi ganska paffa. Trodde inte att man skulle få se en orm så tidigt av resan, låg i gräset runt trädet vi rensade skit o slingrade iväg i full rulle. Robin hann med och få bilder, vi fick nästan springa efter den. Det visade sig vara en brown-snake, 1,5meter lång, som e högt upp på listan av giftiga ormar. Men det kunde man väl räkna ut med röven. Allt i australien är giftigt.
Dag3 avslutades med ett kalas hos en tjej som hade bjudit in oss. Där fick vi träffa shep, en kille som var snickare. Vi blev erbjudna att följa med till golfklubben på working bee - volontärjobb dagen efter kalaset vilket vi gärna gjorde. Efteråt bjöd klubben på spel och dricka plus att vi fick träffa ännu mer roliga människor.

Shep hade frågat om vi ville jobba en dag eller två med honom. De höll på att renovera ett hus så vi skulle få hjälpa till att riva ner en tegelvägg. När vi väl kom dit så hade dom fått in ett annat jobb. Det blev att sätta upp grundramarna till ett hus. Kul att få vara med o se hur det gick till, och massa skruva skruva! Det jobbet tog några dagar med kontrollmätningar o dyl. Efter alla ramar va uppe skulle takstolarna på plats så vi hade att göra ett tag. Han gav oss mer jobb eftersom dom var på 2 ställen samtidigt och tegelväggen som jag nyss nämnde skulle fortfarande ner. Vi var dit och hacka ner den i bitar för all tegel skulle sparas. Efter tegelväggen var riven fick vi börja med lite andra småjobb på samma hus. Ett fönster skulle ut, för att sedan placeras ute i garaget, så massa småjobb helt enkelt. Vidare ville han att vi skulle hjälpa till på en $1miljon villa som låg ungefär en timme från narromine. Där fick vi se den första redbacken om jag inte missminner mig. En spindel, ej aggressiv på nåt sätt eller ens stor - men ja, giftig.

St.kilda har en årlig festival som vi lyckades pricka in. Det sas att de skulle vara ungefär 400.000 besökare, men det tror jag inte direkt på. Peace and love festivalen kändes 10 ggr större. Kanske va på fel plats, men ack vad kul vi hade. Träffade massa roliga folk. En att nämna var nog killen som liknade johnny karlsson så sjukt mycket. Han stod och spelade gitarr när jag o robin gick förbi. Han spelade låtar och hittade på egna texter. Robin spelade en låt, då tog killen och gav gitarren till snubben som stod och lyssnade intill honom. "tack för lånet, det var kul" sen följde han med oss ner mot området... Vi frågade om det var hans polare, men han hade ingen aning vem det var :P Kanske inte låter kul när man nämner det såhär. Men för stunden.... Kvällen avslutades med att vi träffade på 2 engelska killar och en tysk tjej som den yngsta hade det ihop med på nå vänster. Sen drog vi ut till melbournes pir och tittade på pingviner, eller, vi såg 1 o robin tog ett kort med blixt så dom flydde in bland stenarna (engelska killarna sa klart o tydligt, använd inte blixt) :) Vi fick höra dom resten av tiden iaf, de lät som jag vet inte vad.. som dom hade ont, gnällde, ylade o skrek på samma gång.

Dagen efter lyckades vi hitta en bil, äntligen! Vi köpte den av en dansk och den har klarat sig hitills. Vi stannade en natt till och sa adjö till alla vi träffat och haft en bra tid med och drog mot ett ställe i melbourne en bit bort. En svenska hade bjudit in på BBQ och vi köpte med oss lite kängurukött, bröd som vi skulle värma, sallad och dricka. Trodde inte det skulle dyka upp ungefär 20 pers och med mig och robin var det totalt 4 killar. Det sjöngs o badades i poolen och lekte i studsmattan. Vi fick varsin säng i huset och dagen efter hade vi planerat att köra vidare.

Great ocean road är sånt man bara måste uppleva! Så svårt att förklara hur vackert det är. Fina utsikter, roliga vägar att köra, du kör knappt rakt, inte längre än 50m sen svänger det 120 grader vänster, sen 100 till höger, ganska underhållande om man gillar o göra bil. På kvällen stannade vi till efter ungefär halva vägen och sov. Dagen efter fick vi se The twelve apostels som finns där och kommer slänga ut lite kort från denna del av resan, men som sagt. Det lär upplevas! Körde resten av great ocean road, och rörde oss uppåt mot cams släktingar i Narromine.

Eftersom vi har varit hur dåliga som helst på att uppdatera blogg, dels för när vi suttit på internetcafe inte haft så mycket att skriva om, och när vi har haft stunder o skriva om har vi inte haft internet eller tid. Tänker gå igenom lite kort och gott hur resan i australien hittills har varit och sen försöka uppdatera mer successivt.

Efter vegas åkte jag och robin buss till LAX i los angeles. Hoppade på ett direktflyg som tog oss till melbourne på ca. 17-18 timmar. Vi hade en kontakt i melbourne tack vare malin och hade träffat han en kort snabbis hemma i byn. Väl hemma hos honom i st.kilda området, fick vi varsin säng, och använda allt man kan tänkas behöva. Väl omhändertagna. Vi stannade hos han i ungefär 1 veckas tid och tyvärr så jobbade han en hel del och hade möten. Vi lyckades hitta en lucka i hans schema och han tog med oss ut på golf som låg i en park med stadsmiljö runtom. Vi bjöd med han ut på middag på den restaurang där han jobbar och fick pröva massa god mat, avslutade med att gå ut på krogen. Vi bokade in oss på ett hostel som låg en 5 mins promenad rätt ner för samma gata. Rekommenderar stället väl om någon ska dit. Jobbar en svensk och vi fick träffa massa trevliga folk. Alla som jobba där va guld att ha o göra med. Stannade på stället i 6 dagar och hade en fantasikt bra tid.
Vi beslöt oss att stanna där så länge vi letade bil, vilket gjorde att vi hade lite press på oss. Fick vi tag på en bil så skulle vi spara boendepengar. Att bo på stället kostade givetvis en slant, drygt 25-28 dollar per natt, så det tog lite på ekonomin.

På mammas födelsedag börjar avskedet med vänner och bekanta. Robin och jag har bokat bord till närmsta släkten för en trevlig avskedsmiddag. En trevlig kväll, med god mat, skratt och rörande ord. Har aldrig riktigt haft sådan resfeber som då.
Allt va packat, eller var det inte det? Många tankar och funderingar, men en stor vision om en bra resa.
Efter hållt tillbaka tårarna och sagt adjö började resan med att vi drog till markus i grönalid och plockade upp honom. Suss var med för att köra tillbaka bilen från arlanda. Vi hade ett planerat stopp i falun för att kidnappa med magnus igor bäck. Vi kom fram klockan 03.00 och ringde på. Magnus, som var ganska trött och inte visste så mycket mer än att han skulle ha med pass och en väska packad med kläder kom och öppnade porten och började klä sig för avfärd. Tjoho va skoj vi har! Resan till arlanda gick bra, vinkade av suss som följde med för att köra hem bilen pappa lånat oss.

Vi skuttade på flyget och for iväg mot chicago. Väl framme så blev man intervjuad av TSA snubbarna som inte kan vara riktiga på en fläck, men vi klarade av frågorna genom att se lite mer dumma ut än vanligt. Vi tog våra väskor och hoppade på ett tåg för att byta terminal (ganska stor flygplats ja) fick gå genom några spärrar och vid den sista spärren så blev jag stoppad och dom började leta igenom väskan o scanna mig ännu en gång, sen köra nå test över händer o skit, ingen aning vad dom hittade o tror inte dom visste vad dom letade efter heller. Bakom spärren så satt vi oss vid cafét mitt emot och tog en dricka då Igor kom på att vi glömt robins gitarr vid rullbandet med väskor. Sprang dit (hade 45 min på oss innan vi skulle på nästa plan) Ut från allt, på tåget och tillbaka till första terminalen. Olyckligtvis så var det förmodligen nån som snott väskan med gitarren i och vi frågade runt hur vi skulle gå tillväga. Sen igenom all skit igen, på tåget, genom spärrarna (klarade mig denna gång) sen mot gaten och flög iväg mot denver.

När vi landat där undrade vi om det fanns nån som bodde där, såg ut som en stor åker allting bara och hade inte sett någon stad när vi landande heller. Mycket enklare när vi väl var inne i USA så nu gick allt bra och hoppade på flyget mot LAS VEGAS. Mörkret började komma efter den långa resan och nu kan jag lova det fanns ljus o liv. Vilket håll vi än tittade åt från flyget så såg man flera mil åt alla håll med gatulampor och hus.. Fränt. Resan från denver till las vegas gick hur fort som helst. Trevliga folk som man pratade med och vi underhöll nog flygvärden och värdinnan genom att berätta att igor var kidnappad.. sen mest av allt var man riktigt laddad. Vid inflygningen såg man hela vegas by night, hur cool upplevelse som helst! väl framme så... what happens in vegas - stays in vegas!